Viljan

För den som orkar läsa, så har jag ett litet fint inlägg på gång här:

Jag mår så bra.
Jag mår SÅ himla bra just nu. Januari. Bästa månaden på säkert 6 år. Bästa. b ä s t a. Förutom vissa småsaker, men så är det ju alltid i livet. Några dagar är lite kassa. Några händelser suger. Men jag har sett sidor som är värre än så. Jag har varit så nere i mörkret att jag inte ens kunnat se händerna framför mig, bara kände blodet som runnit längs mina armar. Känseln har varit det enda sinnet som fungerat.

Men idag. Idag så ser jag mina händer, och jag känner hur mitt hjärta slår. Jag känner inget blod på armarna, eller på benen. Jag känner lyckans tårar som mitt hjärta gråter. För idag flyger jag. Jag har lärt mig att flyga igen. Att leva. Att våga se att livet, livet är där vi är och där vi ska vara. Livet är så jävla underbart när man vågar öppna ögonen och kasta sig över stupet, för att sedan sprida ut sina vingar. Jag har stått på kanten i flera år. Jag har stått i vinglat. Vissa dagar fallit över, och inte lyckats sträcka ut mina vingar. Men jag har fått tag i klippkanten och dinglat tills jag orkat ta mig upp igen.

Där har jag varit. Men idag så har jag öppna ögon, och vet ni vad jag ser? Jag ser livet framför mina fötter. Vet ni vad mer? Jag är så kär. Jag ser mig med Atli förevigt. Jag älskar honom så mycket att det kan få mig att börja gråta när jag väl börjar känna efter på riktigt. Jag vet verkligen inte hur mitt liv hade sett ut utan honom, om jag inte flyttat till Karlskrona och vågat att kasta mig ut för stupet.

Jag längtar till framtiden. Men jag gillar även nuet. Det är skola som är roligt, jag har fått extrajobb och allting börjar lösa sig. Jag har massa kreativitet i mig, som är annat än fotografi. Jag har så himla mycket idéer på företag! Och så himla mycket önskan om olika typer av saker jag vill lära mig. Jag vill lära mig så mycket, och fullända mig själv. Fast man kan aldrig bli fulländad.... Men jag, jag vill lära mig och bli så bra jag bara kan - hela tiden. Jag vill få vara lycklig mesta av tiden. Jag vill få må bra. Jag vill få älska och önska och hoppas. Jag vill få leva, uppleva, skapa.

För vad jag vill få ha, det är viljan. Jag vill få ha viljan kvar. Viljan till vad jag än skulle vilja.

Så när ni ser mig nästa gång, tänk inte på hur jag haft det eller på de tårar som ni kanske sett i mina ögon. Tänk på min vilja och den kraften jag känner just nu. Tänk på hur jävla långt jag ska ta mig i livet. Och tänk på att ni så gärna får följa med. Att jag så himla gärna vill ha med er. I min hand. I mitt hjärta. För det finns så himla många människor som jag älskar där ute. Även fast jag kanske inte säger det varje dag. Men mitt hjärta, och jag, vi vill älska - så då gör vi det.

Det enda som jag vill ha men inte kan få, det är en katt. För om jag skaffar en katt så kan jag inte göra så himla mycket annat som jag vill göra. Så det är den enda vilja jag kan tänka på att jag måste sluta vilja. Men annars, annars så tänker jag vilja hur mycket jag vill.