Ni vet att jag har stått och trampat i ett svart hål, men jag börjar kliva ur det... Efter all skit som har hänt hela detta året (2011) så blir det just nu bara bättre. Och det är jag som har skapat den ljusa framtid som jag nu ser i horisonten, det är jag som har kämpat, valt och skapat. Det gör mig stolt.
Jag längtar till att få sitta i soffan och mysa med Atli. Dricka en kopp te och se höstlöven svaja utanför fönstret.
Jag längtar efter att gå långa promenader och börja träna igen.
Jag längtar efter att få tända ljus på kvällarna och läsa en bok.
Jag längtar efter att få vira in mig i en stor halsduk och känna mig trygg när kylan biter i mina kinder.
Det jag ser när jag tittar framåt är lycka. Jag ser bara ett hav av under, där något kommer att vara väldigt fantastiskt och bra. Jag tror att jag behöver komma ifrån Göteborg en del.
Visst, jag har lite seperationsångest. Men ärligt talat, så tror jag att detta kommer att ge mig mer än vad det kommer att ta.
Shit. Hur många gånger i mitt liv har jag önskat att sommaren ska ta slut?
Tiep.. 0.
 |
| En bild från 2008, en av de första jag tog med min D80. |
4 kommentarer:
Du ser ljuset i tunneln som morfar sa till mig :D <3
Åh min lilla pruttunge, jag blir så lycklig av att allt verkar gå mot ljusare tider, men hur ska jag klara mig i Göteborg utan dig!!??
Jag finns ju alltid kvar i gbg du menar nog kalskrona kanske :P <3 ja jag är ju närmare än vad du tror <3
<3<3
Skicka en kommentar