Plugget är inte så kul, så det går ganska dåligt.
Men det gör inget.
För just nu är jag så glad.
Jag bor med min älskade man. Som jag älskat så länge utan att riktigt veta.
Knepigt.
Och vi har drömmar och mål! Jag och Atli. Var för sig och tillsammans.
I november ska vi på en infokväll med skatteverket, sedan ska vi söka F-skattesedel.
För nu ska vi fan se till att göra det vi vill.
Designa, fota - färg och form.
Jag längtar.
Så det gör inte alltid så mycket att jag är arbetslös.
Visst hade jag kunnat gå ut med CVn och vara på. Men just nu är jag feg.
Mitt ego lägger sig under bordet istället.
Jag är så jävla rädd för ett Nej.
Så enkelt är livet.
Och så krångligt är det också.
Jag och den finaste. Så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar